Vid decembers byggnadsnämnds möte lämnade jag in följande reservation angående exploateringsplanerna för den vackra Norremarksåsen vid norra infarten till Växjö.

Jag reserverar mig mot beslutet att ställa ut förslag till detaljplan (Växjö 9:34, Norremarksåsen), 2010-12-06, för granskning. Att spränga bort och exploatera den naturmässigt och geologiskt värda åsformationen för att kunna utöka ytan för ett fåtal verksamheter kan inte ses som långsiktigt hållbart. En sprängd ås kan aldrig återställas. Gröna ytor inom staden, inklusive inom kontors- och handelsområden, har olika betydelse och funktion. Norremarksåsen har potential för att bl.a. bidra som en naturmiljö som gynnar artrikedom, som en fysisk barriär mot buller och damm och som en yta för dagvattenhantering. Åsens estetiska värden är kanske av största vikt då landskapsbilden längs en av Växjös viktiga infartsleder förstörs för alltid när man välja att lägga större vikt vid en kortsiktig exploatering.

Det var bara MP och V som gick på länsstyrelsens linje att bevara åsen. Nu har allmänheten några veckor då man kan lämna synpunkter. Jag verkligen hoppas att de som tycker att åsen är ett vackert inslag i Växjös landskap hör av sig till kommunen.

På söndag den 10 oktober skedde världens största klimatmanifestation med tema ”att göra något” – en arbetsdag för klimatet. Runt om i världen människor planterade träd, satt upp solpaneler och cyklade istället för att ta bilen. Idéerna var många och syftet var att ge uppmärksamhet till de många gånger enkla åtgärder som kan göras för klimatet och miljöns skull.

Problemet är att vi behöver ”gör något” hela året om, inte bara under en dag. Vad som behövs är en ändring av vår livsstil och hur vi tänker på miljön, klimatet och vår omvärld. Ungefär som klimatpiloterna och klimatidolerna måste vi ändra hur vi tänker så att vi kan göra klimatsmarta val i våra vardagar.

För att kunna gör dessa smarta val behöver vi kunskap.

Globalisering hyllas av många för att den skapar friare handel och ger större tillgång till kunskap och information. Nu finns kunskap tillgänglig för alla och det innebär att vi i västvärlden inte längre kan stoppa huvudet i sanden när det gäller miljöpåverkan och arbetsförhållanden kring de varor som vi handlar från andra delar av världen.

Ett bra exempel är vårt kaffedrickande. Kunskap om kaffeproduktionens miljöpåverkan och information om de arbetsförhållande som finns på kaffeplantagen har lett till att KRAV kaffe och FairTrade kaffe tar en ökande andel av marknaden. Detta visar att svenskar vill göra något för klimatet och för global rättvisa.

Men hur långt är vi villiga att gå? Vi svenskar är beroende av vårt kaffe, men vi är också beroende av andra saker som vi fortfarande blundar för. Jag tänker på vårt oljeberoende.

Billig olja och billig bensin har ett pris som vi vägrar att erkänna – ett pris i människoliv och klimatförstöring.

En av pristagare till årets Right Livelihood-pris är den nigerianske miljökämpen Nnimmo Bassey. Han har bl.a. uppmärksammat de oljeutsläpp som länge har pågått i Nigeria och som är mycket större än vårens utsläpp i den mexikanska golfen.

Oljeutsläppen i Nigeria har lett till att människor tvingas att äta grödor odlade i åkrar förgiftade av olja och fisk som simmar i kontaminerat vatten. Medellivslängden har sjunkit till 40 år i regionen kring Nigerdeltans nätverk av ledningar, pumpstationer och oljeplattformar. Bör inte även denna information tillsammans med vår kunskap om klimatförändringar påverka våra val när det gäller användning av bensin, olja och oljebaserade produkter i vår vardag?

Tillbaka till söndagens klimatmanifestation… Lokala initiativ påverkar inte bara din närmiljö, den påverkar människors livsvillkor i andra länder. Gör gärna något för klimatet i samband med sådana manifestationer, men låt det inte stanna där, låt det bli ett startskott för en varaktig ändring till ett mer klimatsmart sätt att tänka och leva. Då gör du något – inte bara för klimatet men också för global rättvisa.

Cheryl Jones Fur

Ungdomarna har varit ute och besökt valstugorna runt om i landet för att försöka klura ut vad de olika partierna står för inför valet. Till Miljöpartiets valstuga i Växjö kom ett gäng tuffa killar för att ställa några frågor. En kille klev fram och sa att han var förstagångsväljare och hade bara en fråga.

– Ni är för miljön, va?

Vi vara flera miljöpartister som genast började berätta om vår framtidstro och hur vi vill skapa en värld som kan lämnas över i samma eller bättre skick till våra barn och barnbarn.

När killen skulle gå därifrån vände han sig om och sa något som jag aldrig kommer glömma.

– Vi har bara en jord. Man skiter inte ner sitt eget hem.

Tydligen är detta enkla budskap inte något som allianspartierna bryr sig om. I det valmanifest som Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna går till val med, ger de budskap om att de tänker smita undan en ansvarsfull miljö- och klimatpolitik under nästa mandatperiod. Sverige kommer inte i närheten av att nå sitt mål av att minska det svenska koldioxidutsläppet med 40 procent mellan 1990 och 2020.

Istället för att investera i Sveriges framtida järnvägar och kollektivtrafik väljer den moderatledda alliansen att fortsätta sänka skatterna. Reformer genomförs som gynnar dagens höginkomsttagare snarare än dagens ungdomar.

Miljöpartiet vill bygga ett modernare Sverige där ungdomarna får möjlighet att redan idag bidra till hur morgondagens samhälle ska se ut. Vi väljer miljön.

Politikerna måste våga satsa på förnybara bränslen och förnybara energikällor redan nu, för att dessa ska kunna vara självklara val i framtidens Sverige.

Om jag blir vald till riksdagen tänker jag arbeta för miljön. Mitt budskap till alla väljarna är det samma som den unge mannens ovan. Vi har bara en jord. Man skiter inte ner sitt eget hem.

Cheryl Jones Fur (MP)

Riksdagskandidat i Kronobergs län

Minkdebatten har tagit fart igen, sedan det visat sig att djuren hålls under ovärdiga former. Strax efter valet rev den borgerliga regeringen upp ett lagförslag som hade tvingat minkuppfödarna att skapa bättre förhållanden för minkar eller lägga ner verksamheten.

Flera rapporter har konstaterat att svensk minkuppfödning inte lever upp till kraven i djurskyddslagen. Redan 1999 bedömda Jordbruksverket att traditionella bursystem för minkar bör avvecklas. 2003 föreslog Pälsdjursutredningen att minknäringen skulle få till 2010 att förbättra förhållandena för minkarna. Om näringen då inte kunde leva upp till djurskyddslagens krav borde minknäringen läggas ner enligt utredningen.

Trots åratal av rapporter som redovisar samma sak, fortsätter minkar att lida i trånga burar och utveckla beteendestörningar. Miljöpartiet de gröna anser att om minkuppfödarna inte kan hålla minkar på ett sätt som ger djuren möjlighet att bete sig naturligt ska minknäringen läggas ner.

”Djur ska ha det bra” är något som Eskil Erlandsson upprepar gång på gång. Men istället för att ta tydlig ställning för minkarnas välfärd har jordbruksministern beställt ännu en rapport om minkhållning.

Vad kommer denna rapport att visa? Förmodligen att de flesta minkuppfödningar följer de detaljregler som finns för minkhållning, samtidigt som beteendestörningar och skadade djur fortsätter vara ett stort problem. Med andra ord – lagstiftningen räcker inte till.

De svenska detaljreglerna för minkburar är på samma nivå som regler i de övriga EU länder som fortfarande tillåter minkuppfödning. Dessa regler vill minknäringen behålla trots att det innebär att de inte uppfyller kraven i djurskyddslagen om att djur ska ha möjlighet att bete sig naturligt.

Varför får minknäringen slippa detta viktiga djurskyddskrav då andra näringar som sysslar med uppfödning av t.ex. grisar och kor bära fanan för Sveriges starka djurskydd? Det är uppenbart att centerpartiets Eskil Erlandsson och den borgerliga regeringen bryr sig mer om de svenska minkuppfödarnas ekonomiska intressen än ett bra djurskydd!

Cheryl Jones Fur (MP)

Kommentar till Bo Franks artikel ”Fördel Alliansen” i Smålandsposten den 14 juni 2010

Nu under dessa VM-tider vill jag upplysa Växjö kommunpolitiker Bo Frank (M) om att laguppställningen är klar och vi i det rödgröna laget har lagt fram en tydlig spelstrategi för hur jobb ska skapas i Sverige samtidigt som vi bygger om till ett mer klimatsmart samhälle. Din bild av ett splittrat lag är helt fel, då vi rödgröna har presenterat flera överenskommelser om Sveriges framtid. Bland annat finns förslag inom jobbpolitik, energipolitik, kemikaliepolitik, bostadspolitik, utrikespolitik – ja, listan är lång och samarbetsandan är bra inom laget.

Det är intressant att Bo Frank undviker att nämna vår nyckelspelare när han skriver om de rödgrönas Dream Team, den som kan skapa mest oro på de borgerligas spelplan – Maria Wetterstrand. Det är också anmärkningsvärt att han hoppar över den enda bestående trenden i opinionsundersökningarna – det att Miljöpartiet de gröna får en klar dubblering av väljarnas stöd.

Ännu mer förvånade blev jag när Bo Frank lyfte fram en av de borgerligas svagaste spelare, Maud Olofsson, som en positiv överraskning. Det som Centerpartiet har bidragit mest med under den senaste tiden är självmål, det mest märkliga var kanske när de attackerade Naturskyddsföreningen – Sveriges mest trovärdiga och populära miljö- och naturskyddsorganisation. De borgerliga saknar nu en spelare som kan fylla positionen som en grön miljöföreträdare.

Nu gäller det för lagen att ställa sig på planen. Det gäller att få publiken med sig! Väljarna är trötta på en föråldrad höger-vänster matchbild och längtar efter ett nyskapande spelsystem. Miljöpartiet är redo att ta ansvar och vill skicka bollen rakt in i framtiden mot ett moderniserat Sverige med fler jobb, ett energismart samhälle och en hög standard inom välfärden.

Trovärdigheten har vi! Valet i september avgör matchen!

Cheryl Jones Fur (MP)

Riksdagskandidat i Kronobergs län

Jag tänker göra en liten jämförelse idag mellan Sverige och USA, just på temat Nationaldagen. Jag flyttade till Sverige från Oklahoma för lite mer än 20 år sen och jag ser det som en stor fördel att ha tillgång till 2 så olika utgångslägen. Det är alltid bra att kunna jämföra mellan olika sätt att leva på och tänka.

Som ni kanske vet, är 4 juli Nationaldag i USA. Det är en dag där amerikaner visar sin patriotism och firar frihet och demokrati. Flaggan kommer naturligtvis fram. För mig och många andra amerikaner är det en dag då man umgås med familjen, grillar och kanske spelar bollspel ihop. Mot kvällen, när solen går ner, njuter man av fyrverkerier, som lyser upp den mörka natthimlen. Jo, i Oklahoma är sommarens himmel präglad av en mörk oändlig rymd dekorerad med skimrande stjärnor. Vintergatan är något som man njuter av mest under sommar halvåret i Oklahoma.

Sverige då? Korv grillning, familjen, och bollspel ingår i firandet här också.

Det är svenska flaggans dag idag och vi firar dagen då Gustav Vasa blev kung och regeringsformer beslutades. Med andra ord är vi ganska lika, då båda länder betonar sin historia och sitt demokratiska system på nationaldagen.

Men vad är det som skiljer länderna åt?

I USA pratar man ofta om demokrati som något som måste försvaras. Detta blev särskilt tydligt i samband med 11:e september attackerna. USAs krig mot terrorismen har förklarats som nödvändigt för att försvara demokrati, båda i USA och i världen. Män och kvinnor som gör militärtjänsten hyllas ofta som en del av Nationaldags firandet. Patriotismen och det militära hänger ihop.

Sverige har också ambitioner att främja demokrati i världen. Vårt sätt att arbeta med demokratifrågor betonar dock något annat än militära aktioner. Jag tror inte att vi i Sverige ser militärmakten som samhällets lämpligaste verktyg i arbetet med demokrati, även om vi bistår FN med fredsbevarande styrkor när det behövs. Istället satsar vi i Sverige mycket av våra biståndspengar på att främja utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Vår strävan efter att främja och stödja demokrati kanske mer liknar den amerikanska fredsrörelsen än USAs krig mot terrorismen.

Jag var 29 år när jag flyttade till Sverige. Jag hade hunnit rösta i 3 presidentval och det var dessa val som var min erfarenhet av den demokratiska processen. Politik och politiker var långt borta från min och andra vanliga människors vardag. För att en demokrati ska fungera, krävs det att folket har rättigheten att rösta, men också att vi gör det.

Valdeltagandet skiljer sig mycket mellan Sverige och USA. Vid de 3 första presidentval som jag deltog i under 80-talet var valdeltagandet i USA omkring 50 %. Sen dess har valdeltagandet ökat, och 60 % av USAs befolkning röstade i senaste valet då Barak Obama blev president. Som jämförelse, var det 80 % av Sveriges befolkning som röstade i det senaste riksdagsvalet.

Ett annat sätt att ta ansvar i en demokrati är att ställa upp som förtroendevald. Ordet demokrati betyder folkstyre. Och genom att ställa upp som ledamot i nämnder, fullmäktige och andra politiska organ kan vi i Sverige vara med och forma vårt samhälle.

Det var detta som var nytt för mig när jag kom till Sverige. Jag förstod plötsligt att politikerna var vanliga människor som du och jag och inte en elit som är långt borta från min vardag. Själv tänker jag förstås att rösta i valet i september, men jag deltar också genom att ställa upp i valet.

Jag är aktiv inom Miljöpartiet och finns med på listorna till kommun-, landsting- och riksdagsvalen. Det var miljö- och rättvisefrågor som gjorde att jag en gång i tiden bestämde mig att bli aktiv inom politik. Och dessa frågor betyder fortfarande mycket för mig.

Att jag står här som invandrare och berättar om mitt engagemang för svensk politik är en sorts bevis för att det demokratiska systemet i Sverige fungerar som det ska. På många platser i Sverige idag firar man de nya svenska medborgarna. Det är viktigt att dessa får alla möjligheter att bidra till Sveriges framtid, lika mycket som de medborgare som har svenska släktingar flera generationer bakåt.

Vissa anser att det är viktigt att lära invandrare om svenska värderingar. Men vem är det som bestämmer vad de svenska värderingarna är?

Jag tycker att det är alla vi som bor i Sverige, som visar respekt för andra människor och som vill delta i den demokratiska processen. Det är det som jag vill fira på Nationaldagen.

Jag är glad att jag är båda amerikan och svensk. Visst känner jag mig som amerikan när jag hör Bruce Springsteens låt ”Born in the USA”. Men jag kommer att känna mig både stolt och svensk när jag, om väljarna vill det, tar plats i Sveriges riksdag i höst. Då kan jag bli den första amerikanen i riksdagen…men också den första från Tolg.

Men viktigast av allt – är att alla tar sitt demokratiska ansvar och röstar i valet i september!

Igår, den 17:e maj, var det den internationella dagen mot homofobi och transfobi (IDAHO) och på många platser i Sverige samlades människor för att manifestera för alla människors rätt att bli respekterade oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Jag var på plats på IDAHO-festivalen i Växjö där jag fylldes med glädje av att se alla som var så starkt engagerade i denna viktiga fråga. Där fanns en massa ungdomar som trotsade den kyliga vårkvällen för att visa tolerans för andras sexuella identiteter och en acceptans av sina medmänniskor.

Där fanns också representanter för de grupper som hade organiserat kvällen, såsom Växjö Gay Studenternas vice ordförande, Sandra. Sandra, som läser på polisutbildningen vid Linnéuniversitetet, höll ett tal där hon berättade hur viktigt det är med mångfalden inom polisen, för att kunna underlätta arbetet med att få ett slut på homofobisk och transfobisk diskriminering och på homofobiskt och transfobiskt våld.

* * * * * * * * *

Dagarna innan IDAHO hade vi i Miljöpartiet de gröna vår kongress i Uppsala, där vi bl.a. beslutade om vårt gröna valmanifest samt ett stort jämställdhetsprogram. Några av punkterna i jämställdhetspropositionen tog upp en del av våra villkor som HBT-personer.

1. Vi vill skapa en lag om jämställdhetsintegrering, som betyder att alla områden inom politik ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Vi vill utveckla begreppet så att det även inkluderar andra perspektiv, bl.a. sexuell läggning.
2. Personal på mödra- och barnavårdscentraler ska få utbildning om hur man undviker att påverka de man möter genom stereotypa förväntningar. Utbildningen ska omfatta den heteronormativa synen på föräldraskap och hur man kan använda begrepp som stjärnfamilj istället för kärnfamilj.
3. Studie- och yrkesvägledare ska utbildas i genuskunskap för att stödja elever att göra icke könsbundna yrkesval.
4. Sex- och samlevnadsundervisningen ska bli obligatorisk och utvecklas så att den innehåller tydliga jämställdhets- och queerperspektiv.
5. En statlig utredning ska göras kring, män, maskuliniteter och jämställdhet.

Ytterligare förslag som kan vara bra för oss HBT-personer kom med i valmanifestet eller i motioner som beslutades av kongressen.

1. Vi vill fortsätta arbeta för HBT-personers rättigheter.
2. Vi vill att mer uppmärksamhet ges till våld i samkönade relationer.
3. Arbetet mot hatbrott ska intensifieras.
4. Vi vill, inom ramen för diskrimineringsmyndigheten, prioritera diskriminering av HBT-personer genom att skapa en främjandeombudsman för HBT-frågor.

Framtiden är här! Rösta för hela HBT-Sverige den 19 september!

Cheryl Jones Fur

Riksdagskandidat från Kronobergs län